Att förlora en nära vän,
en vän som man endast träffade minst
1 gång vartannat år pplötsligt försvann.
Det känns för tomt.
Trodde jag kunde spendera mera timmar med dig.
Det är många mil mellan oss men jag vet vad du känner för mig och din dotter.
Det är sjukt hur mamma valde att ta steget att kliva in i Sverige,
lämna allt bakom dig o leva ett liv i Sverige med min far.
Hårt beslut måste det ha varit men det har inte hindrat oss att åka ner.
Jag har träffat dig många gånger mormor, sedan jag föddes.
Du döpte mig, du var min gudmor.
Inatt bestämde sig Gud att ta dig till himmelen,
till den plats där allt är helt underbart för alla vackra änglar.
Du är så fin.
Vila i frid.
peace
LITTLE 'C